Jag läste på vimmelmammans blogg att hon ska på bröstcancergalan i morgon. Något hon tycker är angeläget, men helt naturligt vill hon ha en gala för alla cancersorter eftersom det är inte bara bröstcancer som är viktigt (hon har själv tjocktarmscancer). Jag vet inte varför det var så jobbigt för mig att läsa, för jag missunnar verkligen inte cancerforskningen att få mer resurser. Cancer är ju något som kan drabba vem som helst. Men sedan läste jag kommentarerna och där är det någon som vill ha en gala för KOL, och då brister allt.
Majoriteten av KOL-patienterna har en självförvållad sjukdom, de har inhalerat cigarettröken av egen fri vilja. Själv sitter jag här, kan inte andas, och vilket val hade jag? Inget val alls. Medan KOL-patienterna blossade, och kanske fortfarande blossar, på sina cigaretter sitter jag här hemma och gör mitt bästa för att hålla mig så frisk som möjligt. Trots det kommer jag att dö i den här sjukdomen. Det finns ingen bot. Det finns ingen chans att bli frisk, inga mediciner i världen som kan göra mig bättre. Det kan bara bli värre, det är bara en fråga om hur snabbt det sker. Men kanske, kanske, om jag också fick en TV-sänd gala, skulle de kunna finna en bot mot min sjukdom. Då skulle de barn som föds med CF idag inte behöva dö i förtid. Men vi är antagligen för få, det finns inget allmänintresse av att bota CF. Helt plötsligt blir mitt liv obetydelsefullt i jämförelse med en cancerpatients – i allmänintressets ögon.
Barnsligt? Ja, det kan hända men ibland känner man sig lite bortglömd. De flesta vet inte ens vad cystisk fibros är, trots att var fytionde svensk är bärare av anlaget.
Ett litet förtydligande 28/10-08 13.30:
Jag måste bara tydliggöra att jag inte tycker CF är viktigare än något annat. Men jag tycker verkligen att det skulle vara upplyftande att se någon annan forskning få lite uppmärksamhet. Varför inte göra en gala för något nytt varje år?
Förstår hur du tänker och det är lätt att känna sig ”barnslig”.
Men jag vetefan om jag tycker att det är barnsligt, för varför inte?
KOL är som sagt självförvållat men ändå så vill förmodligen många ha en sådan ”gala” också.
När jag var i borlänge så stod det en kvinna precis utanför dörrarna och rökte.
När jag skulle gå in, ja precis då så blåser hon ut värsta supermolnet.
Jag har astma, det är inte kul och hey hon attackerar mig med gift…
Men det var egentligen inte det som störde mig mest.
Njä. Hon tömde lungorna när vi kom med en barnvagn, med ett barn på 5 månader.
Hur jävla dum i huvudet får man vara?
Folk får röka – ja men gör det. Det är upp till var och en.
Men gör det inte så att andra måste ta del av det.
Hjärnan verkar försvinna med cigaretten.
Nu ska jag vara ärlig mot dig. Jag skänker inga pengar till cancerforskningen. Okej, jag har ett rosa band, men det sparar jag från år till år, mest för att slippa höra folk tjata om dessa band.
KOL eller andra rökrelaterade sjukdommar ger jag inte mycket för, synd för dem, men de vet om riskerna. Ingen kan komma och säga – Va! kunde rökning vara skadligt??!!!
Däremot, sänder de en gala för forskning på medfödda obotliga sjukdommar som ex CF, så skänker jag en slant.
Kram
Hittade hit från Vimmelmamman. Håller helt med dig om det där med galor för allting, har tänkt på det många gånger. Visst är det många som är drabbade av just bröstcancer men å andra sidan är det nog fler människor sammanlagt som är drabbade av andra allvarliga sjukdomar. Blir lite skevt med en gala för en sjukdom även om det såklart är bra att bröstcancerforskningen får mer pengar. Ambivalent inställning!
Fin blogg, jag kommer säkert komma tillbaka hit. :)
I din tilläggskommentar skriver du att du vill poängtera att du inte tycker CF är viktigare än något annat men det är ju det som är lite poängen tycker jag. CF är inte viktigare men MINST lika viktigt, men får det minst lika mycker resurser till sin forskning av till exempel tv-sända galor? Nej.
Det samma gäller min sjukdom. Nu är ju min sjukdom i de flesta fall inte längre livshotande (om man får adekvat behandling) men så har det inte alltid varit. Tack vare forskning finns det idag mediciner, som bland annat jag äter, som kan hålla sjukdomen i schack. Skulle man få ännu mer resurser till forskning skulle man kunna komma på orsaken till sjukdomen och därmed kanske kunna hitta bot…