Vattnets forsande är söt tröst,
tar hand om smärtan med ljumma droppar.
Det är tid att vila och läka,
men bara för en stund, framtiden jagar.
Trots slagen gestalt är det tid för strid.
Är jag stark nog att vinna min kropp?
Den omger mig knuten till omständigheterna.
Är andra pryglade av denna frustration?
Jag tvivlar.
Vattnets forsande ger söt tröst.
Finns det något sätt att stanna här?
Idag kommer bilden från Josefin.
Vad är sju minuter?
Idag har jag hittat till Josefin och läst stora delar av hennes blogg, det har helt klart påverkat mina ord.
Åh, det blev jättefint ju.
En oerhörd ära att valde just min bild!
Så fint!
Jag har haft en dålig dag och fällt några tårar redan innan men detta fick mig att fälla några till. Berörde mig verkligen. Tror inte jag behöver förklara mer än så. Du vet. Man blir mest berörd av sådant man själv kan relatera till.
Kram /M