Kära Gud,
Du som åtrår min andhämtning,
som blandar mitt liv som du skulle en korlek,
med dina skapande händer.
Berätta för mig om då du skapade mig,
hur du lekte Picasso och frambringade mig,
som om jag var surrealistisk skulptur.
Hur du var som ett barn och jag ett hopplock,
klipp ut lungorna och klistra in dem;
medan du nynnar på din psalm.
För handen över kroppen,
hundra gånger om,
min åtskilda pjäs.
Jag ser sjukdomen multipliceras,
och återspeglas,
om och om igen.
Förlåt mig Gud,
men Du kväver min tro.
Du har placerat,
det oturliga kortet,
överst i min kortlek.
Idag har jag lånat en bild helt utan lov, och jag hoppas att jag inte kommer få några hotbrev från fotografen eller vem det nu är som äger rättigheterna till bilden.
Idag kommer bilden från Dan Balilty.
Vad är sju minuter?
Jag älskar dina sju minuter. De får mig inte sällan att rysa. Vad rysningen kommer av vet jag inte riktigt själv. Obehag? Verkligheten är ibland inte helt behaglig och det sätt du beskriver din verklighet på i Sju minuter (de gånger man märker att du finns med) gör det verkligen… Verkligt. Och obehagligt. Men mest vackert, otroligt vackert.
Kram
oj vad denna var bra, ibland funderar jag på det där allvarligt talat och nu läser jag en dikt om det (håller med madde)*RYS*
Tack Madde, vilken fin kritik! Jag blir verkligen jätteglad, för jag vill ju få folk att känna. Visst finns det mycket av mig i det jag skriver, men det är ju mycket dramatisering också. Det är ju inte så att jag går runt och tänker att gud (som jag inte ens vet om jag tror på) skulle ha lekt en lek när han skapade mig, men samtidigt skulle jag aldrig skrivit det jag skrev om det inte var för mina upplevelser.
Tack Åke, din kommentar kom medan jag satt och skrev svaret till Madde.
Visst, så förstår jag att det är, en dramatisering som du säger. Men jag tror att det finns tankar och känslor bakom orden som uppstår av en anledning, som finns inom dig och så råkar dom komma ut på detta vis. Dikten skildrar inte helt verkligheten men verkligheten skildras i dikten, så kanske man kan säga? :)
Du har så rätt :)