Av Johanna, den 10.01.10%
Hon drar i spaken
mot riktningen tvärtom
och ändrar historien.
Först förstör hon ödets chock
som dök så djupt ner
i fördömande hjärtan.
Sedan avlägsnas dess svallande känsla
av rädsla medan hon
undrar hur det kunde gå så långt.
Hon drar dem tillbaka
genom lägrets portar
och sparvarna börjar komma
för att sprida ryktet
ända bort och runt i gettot.
Och när du är redo
för det sista andetaget
ser du plötsligt
ljuset igen.
Idag kommer bilden från vm_ramos.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 02.01.10%
Ett nytt år och
ett nytt uppslag
i min nya moleskine.
Okej, det sistnämnda var en lögn
den är redan fylld till hälften.
Symboliskt har jag en ny penna också
fast den gamla fortfarande är full av bläck.
En ny start
jag ser framåt
lämnar det gamla
bakom mig.
Ungefär som i nyårsklockan
ring, klocka, ring.
Som en okridé
när den går in i växtperioden
ska jag låta rötterna växa.
Nya. Starka. Friska.
Jag ska sprida mig
ut till nya fält
upptäcka nya diktare
ny inspiration
ny motivation.
Idag kommer bilden från nirufe.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 21.10.09%
Vinden är bister runt min hand
som skälvandes griper pennan.
Bläcket är min sista ansats
att öppna upp och släppa in.
Mitt hjärta är nypt emellan
himmel och jord, draperat i
sin egen beska förtvivlan.
Min själ är splittrad i vikten
av underbart som omger mig.
Mina stämband skapar ej ljud
dock ringer min gråt i luften.
Å, vind, bryt fästningens väggar
som fångar mitt tyngda hjärta.
Idag kommer bilden från Reinar.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 22.09.09%
Långsamt, men beredvilligt
öppnas det en plats
av sårbarhet i mitt hjärta
vänskapens knopp bröt mark.
En gång beskuren för tidigt
efterlämnandes detta sår
utan möjlighet till återväxt.
Minnet av tidigare blomstring och
lyckan över att kunna kalla dig vän
blir en läkande salva
för saknadens sorger.
Men ärret kommer finnas kvar
där vänkapens varma känsla grodde
och till den helande dagen
är jag berövad.
Det skulle ha varit ett till stycke här, men sju minuter är sju minuter och inte nio minuter, och det stycket förblir en idé i mitt sinne.
Idag kommer bilden från gothicburg.
Vad är sju minuter?
❧
I beskrivningen till den här bilden har fotografen lagt in första stycket från en dikt skriven av Oscar Levertin som jag tycker är värd att citera i sin helhet.
Lägg icke blommor, band och fransar
på vården över deras ben,
ej livet gav dem gröna kransar
men sten. På vårdarne lägg sten!
Så gjorde fädren, de som jagats
från land till land i spe och skam
och genom sekel som ej dagats
sett ghettots jämmer slå sin stam.
Där den förtröttade fått somna
från hemlös vandrings tistelstråt,
och ängslat hjärta äntligt domna
från andras hån och egen gråt,
där ej med sommarns löften gäcken
den döda ro, som vunnits ren.
Ej blommor lägg som kärlekstecken
på vårdarne, ej grönt. Lägg sten!
Av Johanna, den 16.09.09%
Anropad av din ensliga nåd,
och framkallad,
av ljusstyrkan i din fylgia.
Jag dras till dig,
på svall efter svall av hjärtats inviter,
komma att vila på och inom.
Inspirerade och inbjudna,
skiner vi ljust,
som två strålar i en fyr.
Lysandes på ett hav av liv,
på en grundval,
av ömsesidig förtröstan och sanning.
Idag kommer bilden från Mårten Larsson.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 07.09.09%
ibland är mina tankar
lite som en dikt av e. e. cummings
rapsodiska
s v å r a a t t f ö l j a
förlorar den röda tråden
för att fånga den igen
två rader ner
de snurrar runt
genom avstickare
och skylda dörrar
tills de slutligen
abrupt
uppnår illuminering
Idag kommer bilden från Tony the Misfit.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 02.09.09%
Och det finns stunder
då jag bara vill skratta
åt det absurda i det hela:
detta löjliga pussel
utan en enda passande bit
eller
hur mitt liv blev en del
av ett stort kosmiskt skämt.
Och det är egentligen bra
att molnen var magnifika ikväll
eftersom jag annars skulle ha
utnyttjat hålet under sängen,
gömt mig som en pyssling
med sommarchoklad
poesi och flyga drake.
Och blivit en eremit.
Och det är dessa stunder
då mörkret är djupt
och jag inte längre kan se
det jag vet finns där.
Och min hud värker från kylan.
Jag är blind
och döv
och stum,
tar ett steg in i mörkret.
Och det är dessa stunder
allt jag kan göra är att hålla ut händerna
i förtroende.
Idag kommer bilden från strawberryfields.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 24.08.09%
Det har gått en tid
sedan jag satt i gräset
på randen av min värld, och höll i
min penna för att meditera, för att
skriva poesi: till solen, till träden
till det som skapade dem alla
Vad går jag miste om
när jag stannar i denna dånande, stilla tystnad
fördröjningen av min egna poetiska undran?
Å hur mycket fägring det finns
runt mig, om jag bara
väljer att se.
Idag kommer bilden från rgdaniel.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 28.04.09%
Touch the heavy wooden doors
look at the grey brick walls
- once more.
I, who’ve seen them every day
will not smell the years of wear
- anymore.
See them one last time and turn
away to hide the sudden tears
which stain with salt my memories
of happy golden years.
Bättre sent än aldrig. Eller hur? Jag har velat skriva om det här ganska länge nu, ända sedan jag fick det senaste numret av The Brighton Effect från Brighton Graduate Association i slutet av januari eller början av februari. Det blev mest bara blah av det hela, men sju minuter är sju minuter, och inte en hel dag.
Idag kommer bilden från RoniD, och föreställer ett av biblioteken på mitt universitet.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 13.04.09%
Kan jag erbjuda sterilt koksalt,
destillerat vatten,
eller kanske till och med kokat kranvatten?
Vad än du vill ha,
men det är inte mitt val.
Kan jag erbjuda något annat,
Ciprofloxacin, eller Colistin,
du kanske föredrar tobramycin?
Vad än du vill ha,
det svider till men sedan är du som ny.
Jag kan erbjuda nässprej också
Nasonex, eller en tablett som Rinexin.
Lite mer mediciner skadar inte.
Välkommen till min picknick,
till förmån för bihålorna.
Idag kommer bilden från mattijn.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 06.04.09%
Om världen, er värld i ymnighet, är given
en andra möjlighet, en ny dag, med gryningen
då är också jag återfödd, drömmandes drömmar innan
jag har erfarit skräckens ansikte, såväl som
sagornas väktare. Och jag drömmer om månen,
mina önskningar skickade till stjärnorna
ärar gudarna sedan länge uttjänta.
Idag kommer bilden från daveB.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 30.03.09%
Jag är trött på dessa spel –
på att vara förvillad i spegeln,
blanka ögon. Jag ser hellre genom själar
utan lystern av det gnistrande ljuset,
återkastar din verklighet, och trygghet –
lampskärmar over ansikten –
inget som skyler dina ögon.
För jag är i mörkret.
Idag kommer bilden från Johanna Lundberg.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 09.02.09%
Har ni saknat sju minuter? Det har jag i alla fall. Men ibland blir livet hektiskt och rutiner bryts. Jag kan tyvärr inte publicera bilden som har inspirerat till dagens sju minuter så jag har valt en annan bild som illustration.
Hon lever.
Raklång kropp,
livlösa ben tillsammans.
Sugflaskan full,
av segt slem,
på väggen.
Konstant mekanisk
– andning.
Medan telefonen ringer,
apparaternas ljud,
och ekande steg.
Konstant mekanisk
– andning.
Livet reducerat till ett,
nedsövt, kateteriserat,
intuberat tillstånd.
Doktorer diskuterar
patienter,
under ronden.
Men hon är en hantverkare,
designer, poet;
min vän.
Ändå bara en patient.
Kateteriserad, intuberad;
min vän.
Konstant mekanisk
– andning.
Tills strömmen stängs av.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 29.12.08%
Kära Gud,
Du som åtrår min andhämtning,
som blandar mitt liv som du skulle en korlek,
med dina skapande händer.
Berätta för mig om då du skapade mig,
hur du lekte Picasso och frambringade mig,
som om jag var surrealistisk skulptur.
Hur du var som ett barn och jag ett hopplock,
klipp ut lungorna och klistra in dem;
medan du nynnar på din psalm.
För handen över kroppen,
hundra gånger om,
min åtskilda pjäs.
Jag ser sjukdomen multipliceras,
och återspeglas,
om och om igen.
Förlåt mig Gud,
men Du kväver min tro.
Du har placerat,
det oturliga kortet,
överst i min kortlek.
Idag har jag lånat en bild helt utan lov, och jag hoppas att jag inte kommer få några hotbrev från fotografen eller vem det nu är som äger rättigheterna till bilden.
Idag kommer bilden från Dan Balilty.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 22.12.08%
Vattnets forsande är söt tröst,
tar hand om smärtan med ljumma droppar.
Det är tid att vila och läka,
men bara för en stund, framtiden jagar.
Trots slagen gestalt är det tid för strid.
Är jag stark nog att vinna min kropp?
Den omger mig knuten till omständigheterna.
Är andra pryglade av denna frustration?
Jag tvivlar.
Vattnets forsande ger söt tröst.
Finns det något sätt att stanna här?
Idag kommer bilden från Josefin.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 15.12.08%
Jag har en längtan att se, att göra, att vara
att leva genom alla mina fantasier.
Att älska, att växa, att vara fri,
att leva var dag
med joie de vivre.
Att finna min mening och betydelse -
människor gråter och änglar flyger.
Att ifrågasätta mitt inres gärningar,
min önskan att gömma mig men ändock bli sedd.
Att söka efter det som får mig att brinna,
och efter min drottningstron.
Jag längtar efter hela väldens hopp,
att röra kronbladens guld,
och stirra öga mot öga med varelsens själ.
Att springa, att dansa med luften där under,
med ett öppet hjärta,
med varje dag som jag ögonen öppnar.
Jag förstår att det är hoppet som bär mig.
Idag kommer bilden från Johanna Lundberg.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 01.12.08%
Vill du komma in i min mun?
Smutsiga tanke.
Min tunga är smutsigare.
De här pillren,
de är bittra.
Kapslar smakar bättre.
Så hur är vädret där ute?
Hur mår dina barn?
Din hund?
Hur är ditt liv?
Vilken färg har mina tänder?
Och vilken är förnedringens färg?
Jag är uttråkad.
Låt det här tåget fortsätta gå.
Flytta vidare till ett mer intressant förnekande.
Om jag stänger min mun och ler,
försvinner pillren då?
Nehe?
Sluta i så fall låtsas.
Idag kommer bilden från Anna of Sweden.
Vad är sju minuter?
Av Johanna, den 24.11.08%
En tusensköna, är jag inte
gladlynt, ljus och välkomnande.
Inte heller en ros
besatt av elegant skönhet
betraktad med enkelhet.
Inte ens en ärans lilja
danad att öppnas varje morgon
och förebådar solen.
Jag är en nattlig blomma
dämpad av dagens ljus.
Stängda kronblad.
Det envisa utforskandet
av arbetarbin och kvicka fåglar.
Osynlig för alla,
utom den vaksamma betraktaren.
Jag ärar den letande,
någon som vet;
tveksamhet är inte vägran.
Genom labyrinten,
komplexiteten åtrår att vara förstådd.
Perception,
ditt hängivna, känsliga sökande
förtjänar gottgörelse.
Idag kommer bilden från Fotograf Emelie Ohlsson.
Vad är sju minuter? Som blev åtta.
Av Johanna, den 17.11.08%
Hjälp! Måndag – det betyder sju minuter och jag har gjort en miss i planeringen. När man publicerar andras bilder på sin egen blogg bör man ju ha tillåtelse, och nu är det mindre än en timme kvar tills det är tisdag och jag lär knappast hitta en bild, få tillåtelse att låna den, och skriva en text innan tolvslaget.
Istället tänkta jag dela med mig av en dikt som har sitt ursprung i sju minuter, men slutresultatet tog betydligt längre tid att skriva. Bilden då? Jo, den har jag haft tillåtelse att använda förut, så jag hoppas jag kan göra det nu också. Skulle det inte vara det får jag ta bort den, eller kanske byta ut den mot något annat.
The Barefoot Nighty
sometimes the prima
of all ballerinas
on pink perfect toes
she goes
out like the undertoe
in like the over
and over and through to the
back and the forth
and in trails as strewn ribbon
that little-girl glory
tracking and trickling
like sweet-suckle nectar
drip-dropping lace patterns from
toes
buff and perfect
she prances the dance of the
sprites faeries angels
and sea’s foamy frothing and wind’s
pleaful knocking at summer
storm’s shutters
and daybreak’s relief
how many the friends
hath my light ballerina
that never mine eyes
heavy-cankered corroded with
life
dense and blinding
shall hope to behold
what friends be they! never
a truer in my world
and never so many so pure
as in hers
they taught her a dance
to define this word
dance
put in her an essence of sciences
musicks
of Godliness fresher than
sprung sprigs of spearmint
philosophies bolder than bold men dare utter
yet utters she nothing
just smirks in the knowing of
more pure religion than talkers
could speak
for now, she’s my prima
of all ballerinas
and spritely
politely
on her pink toes
she goes
Av Johanna, den 10.11.08%
Se mig i ögonen,
för de är fönstret till min själ –
sägs det.
Kan du se mig?
Kan du se den lilla flickan
som sitter
ensam i hörnet,
gråtandes efter sin mamma?
Kan du se kvinnan
som dansar naken
i månskenets ljus –
påkallandes gudinnorna
i skogens rand?
Kan du se vad som driver mig?
Vad som inspirerar mig,
de passioner jag hyser;
kan du erfara mina osagda ord
vid fingerspetsens glimt?
Kom in, fönstret är öppet,
universum bor här inne.
Jag är alfa och omega,
mörkret och ljuset.
Jag är kärleken och rädslan.
Allt finns här, väntandes på dig.
Öppna fönstret, min vän.
Öppna fönstret.
Veckans fotografi porträtterar Annika och är taget av Johanna Lundberg.
Vad är sju minuter?
|
Lite kort Citronfjärilen är en blogg om mitt liv. Jag skriver om det tunga och det lättsamma, det glada och det ledsamma. Jag försöker skriva öppet men ändå behålla min integritet, det är en balansgång som jag lär mig mer och mer om för varje inlägg jag skriver.
Som så många andra bloggar har jag delat in mina inlägg i olika kategorier och etiketter. Allmänt, CF och hunden används för att kategorisera blogginlägg om mitt vardagsliv, och kan väl tyckas vara ganska självbeskrivande. Patientologi är en serie texter om hur det kan vara att leta sig igenom sjukvårdens labyrint och att leva med en kronisk sjukdom. Sju minuter ett skrivprojekt som från början återkom varje måndag men nu kommer de här inläggen väldigt sporadiskt, och tisdagstema är ett fotoprojekt som förgyller en del av mina tisdagar.
|
Kommentarer