Jag heter Anna Hägg, 31 år och har Cystisk fibros. I januari i år 2020 blev jag lung- och levertransplanterad och det var min räddning.
Jag fick sepsis sommaren 2018 som nästan gjorde att jag förlorade livet men som tur var så tog jag mig genom det. Dock försämrades mina lungor och sen dess har min energi gått åt att andas och försöka hålla min vikt. Det sociala livet drabbades också då jag inte hade ork att träffa vänner och släkt. Jag var så trött att jag inte orkade leka med min son eller ha en konversation med min man.
Hösten 2018 sattes jag upp på väntelistan för nya lungor och lever, den hösten och hela 2019 gick jag spänt och väntade på det där samtalet som skulle ge mig chansen att bli bättre. Jag var både vettskrämd och glad på samma gång. Först i november ringde de och sa ”Vi har organ till dig!”. Jag sa hejdå till min familj och åkte upp till Göteborg, men min otur följde med mig då jag fick hög feber samma kväll och operationen ställdes in. Jag fick åka hem, förbannad och ledsen samtidigt som jag var orolig över hur länge det kunde dröja innan de ringde igen. Jag åkte in och ut från sjukhuset hela jul och nyår och tänkte att jag kommer inte överleva så länge till. Så äntligen i januari 2020 kom min räddning! Operationen och tiden på sjukhuset gick jättebra och jag var så exalterad att börja leva mitt liv på riktigt igen!
Men tyvärr så kom Coronaviruset. Ett farligt virus som gör att jag nu måste stänga in mig så mycket som möjligt, att inte träffa mina vänner och släkt för då kan jag bli smittad och som nytransplanterad och med CF så är jag extra känslig mot bakterier. Detta scenario gör att jag åter igen inte kan leva mitt liv som jag har längtat efter.
Jag har min son på förskola och det är ett beslut som jag och min man har velat fram och tillbaka med. Jag får inte lov att ha honom hemma själv eftersom jag är sjukskriven och om min man är hemma så förlorar vi inkomst. Jag har mötts av kommentarer som ”Va?! är han på förskola?”, ” Är inte du transplanterad?”, ”Du måste vara försiktig!”, en svår situation. Jag gör mitt bästa för att hålla mig från viruset. En annan situation är att jag var vecka måste in till sjukhuset för att ta prover och då måste jag utsätta mig för människor vilket gör mig nervös. Jag vet att jag tvättar händerna och tar handsprit men det är det inte alla som gör. Jag måste även till apoteket för alla mediciner går inte att beställa på nätet.
Det är väldigt jobbigt att behöva vara i lägenheten de flesta timmar på dygnet, då många ställen i min lägenhet påminner om den tid jag var riktigt dålig. Jag vill kunna gå ut och inte behöva vara rädd för att drabbas av coronaviruset, kunna träffa släkt och vänner utan att tänka på vad man gör.
Tills dess får jag göra så gott jag kan, jag har tagit mig igenom mycket så jag ska ta mig igenom detta också!
/Anna Hägg
May is Cf Awareness Month. Under maj månad uppmärksammas Cystisk fibros, CF, över hela världen för att öka kunskapen om den svåra kroniska sjukdomen. I Sverige har ca 700 personer den genetiska sjukdomen och en av 35 personer bär på anlaget. CF var tidigare en barnsjukdom, men tack vare bättre vård och forskning når många med CF vuxen ålder.