KUNSKAPSBANKEN
11 juni, 2021
Fysisk aktivitet är livsviktigt i behandlingen av Cf, den gör det lättare bli av med sega slemmet i luftvägarna, stärker musklerna vilket behövs vid andningsgymnastiken och bidrar till att risken att drabbas av benskörhet dessutom nästan verkar elimineras helt.
Fysisk aktivitet utvecklades som en alternativ slemmobiliseringsmetod i Sverige i början av 80-talet.
I Lund gjordes en studie mellan 1981-83 där man ersatte dåtidens traditionella andningsgymnastik med fysisk träning med pauser för huff/hosta, och även i Stockholm gjordes en studie där man ersatte traditionell andningsgymnastik med fysisk träning och båda studierna visade att arbetsförmågan ökade, man fick bättre lungfunktion, och starkare muskulatur. Därefter blev regelbunden fysisk träning en del av förebyggande behandling vid Cf.
Hälsofördelarna med fysisk aktivitet för alla oavsett ålder och hälsa, är sedan länge allmänt kända: mer ork, längre levnadslängd, bättre motståndskraft mot både sjukdomar och även hälsofördelar för psykisk välmående, problemlösningsförmåga och minnet.
I Registerstudier hos CF-poulationen har man visat att patienter med fysisk träning som en del av sitt behandlingspaket har en långsammare försämringstakt av lungfunktionen. Detta har man även sett sett att även patienter med låg lungfunktion som tränar har en långsammare försämringstakt.
Man har kunnat se i retrospektiva studier att även patienter med låg lungfunktion har en långsammare försämringstakt om de har med fysisk träning som en del i sitt behandlingspaket. Dvs det lönar sig alltid att ha med någon form av fysisk träning som en del av sitt behandlingspaket. Man kan alltid bedriva någon sorts träning även om den ser väldigt olika ut beroende på många olika faktorer.
För många med CF som har haft fysiskt aktivitet som en självklar del av sin behandling, känns det rent intuitivt rätt att träna så att man “får upp flåset”, dvs använder lungorna så mycket som möjligt. Men vad är det som händer i lungorna när man får upp flåset och varför är det bra?
När man tränar andas man djupare än vid normal andning, vilket medför att man andas in mer luft än vanligt men också att man andas ut mer luft än vid ett vanligt andetag. Detta medför att man öppnar upp lungvolymer som vanligtvis inte används och delar av lungorna som kanske har varit delvis eller helt stängda kan öppnas upp. Olika träningsstudier har kunnat visa på att FEV1 förbättras efter ett maximalt arbetsprov.
Vidare kan det faktum att lungvolymer öppnas upp vid maximal ansträngning och andning i sin tur göra att det kommer luft bakom slemmet som sitter långt ner i lungorna så att det kan lossna och röra sig uppåt och huffas loss.
Läs mer här vad som händer biokemiskt i kroppen hos en person med Cf vid träning. LÄNK
En annan positiv effekt av pulsträning är att när djupandning öppnar upp tilltäppta luftvägar, får vi syre till delar av lungorna som annars utgjorde en syrefattig miljö, där Pseudomonas Aeruginosa växer till sig.
Med öppna luftvägar och ökat ASL-skikt kan alltså slem lossna från även tidigare stängda luftvägar men dessutom först syre in så att resterande bakterier, fr.a Pseudomonas, i dessa delar av lungorna får sämre förutsättningar för att växa till sig.
En god kondition ger också bättre motståndskraft mot infektioner – även om intensiv träning temporärt sänker immunförsvaret och gör både friska och personer med CF mer mottagliga för infektioner. För lite träning och mycket stillasittande ger dock ett försvagat immunförsvar generellt och lagom träning ger alltså de bästa hälsofördelarna.
Med god kondition klarar man försämringar bättre och det är lättare att återhämta sig efter infektioner. Det är också viktigt att veta att trots låg lungfunktion kan man ha god arbetsförmåga och har man en god arbetsförmåga är det så mycket lättare att orka med vardagen.